eller jag ändrade mig

behöver få rensat huvudet lite, för att lugna nerverna.
jag som blivande sjukskötare, har aldrig haft några problem med att agera när något akut har hänt, jag har alltid klarat av att behålla nerverna och lugnet och försöka göra det bästa av situationen och gjort det jag har kunnat. har det varit riktigt panik, har jag ringt till 112.
idag har jag varit med om en nödsituation som rörde en familjemedlem. har varit med om det även förr med familjemedlemmar, och jag kan inte sluta förundra mig över hur jävla paralyserad man blir när det är frågan om t.ex ens egen mamma eller pappa. man får inte gjort ett skit, man bara står där med hjärtat i halsgropen, hjärnan helt avstängd och tänker dö inte dö inte, även fast det inte ens är frågan om någon allvarlig sak.
tillsist sansade jag mig dock och slog 112 och jag kan också meddela att det lugnade ner sig och inte rörde sig om något allvarligt sist och slutligen, familjemedlemmen i fråga är i trygga händer nu och påväg till hvc.
men jag är lite skärrad ännu, och behövde få skriva av mig. får se om det ens hinner lugna ner sig tills jag skall infinna mig på jobbet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0